I torsdags var jag och dottern på föreläsning om konstplundrande nazister. Andra världskriget sett ur konstens vinkel gav ett, för mig, nytt och intressant perspektiv på skeendet i Europa och på tyskarnas tankar på ideal. Vad vi nu ser på som nyskapande och högt attraktiva konstnärer (Picasso, Miro, Matisse mfl) så de som fult och regenererande. Sådan konst jämfördes med fotografier på vanskapta och utvecklingsstörda, medan man hyllade klassicism, de gamla mästarna och kroppsliga ideal. Hitler och andra nazister samlade frenetiskt och nästan maniskt konst på hög. De köpte, utpressade, stal och plundrade för att utöka sina samlingar.