När jag var liten flyttade jag hur många gånger som helst. Jag tror att min mamma, som alltid hade ett ordspråk eller levnadsord till hands, trodde lite på det med "gräset är alltid grönare...", att det alltid var bättre på något annat ställe. Jag gick därför i flera olika grundskolor, läste aldrig om Afrika, men Sydamerika två gånger. Jag läste nybörjarengelska i både årskurs 3 och 4. I årskurs 3 lärde jag mig den gamla snirkliga skrivstilen, i årskurs 4 skulle jag lära mig SÖ-stilen och i åk 5 var det tillbaks till den gammeldags (men vid det laget vägrade jag skriva handstil).
Som ny i klassen var man ofta intressant de första veckorna men det är svårt att få någon varaktig vänskap när man flyttar ofta och till sist försöker man mindre.
Min mest varaktiga vän som yngre var därför min ett år äldre syster. Vi delade ofta kompisar och kalas...och en gång delade vi till och med pojkvän :p

 

När jag gick i högstadiet blev jag ganska mobbad för mina ben (jag är kobent pga medfödd höftledsluxation och överrörlighet) vilket fick mig att bli än mer introvert.
Ett förtryckande ex spädde på mitt dåliga själförtroende och känsla av utanförskap.

 

De vänner som jag vill ha är inte alltid de som det fungerar bäst med, delvis för att jag är väldigt kräsen med hur intelligenta de ska vara och räknar allt annat som "mindre viktigt", vilket inte alltid är andras uppfattning.

... så även om mitt självförtroende är bättre nu och kanske även min sociala förmåga (även om jag är känslomässigt barnslig och pratsam), är det fortfande svårt för mig att skapa kontakter.

 

När jag får nya klasser brukar jag prata en hel del om hur viktigt det är att de är snälla, jag berättar hur jobbigt det var att bli mobbad, visar dem trick med hur jag kan böja mina överrörliga leder och förbjuder "fula ord". Metoden att väcka empati brukar fungera, i alla fall med de klasser jag har ganska mycket. Jag får i alla fall ofta höra att de är snälla, glada, respektfulla och ibland tom änglar :)

 

En organisation som jag gillar är http://www.friends.se/barn-unga/mobbning som med sina visuella, empativäckande kortfilmer bl a visar hur ord kan förstöra någons barndom och hur ett enkelt "Hej" är ett bra sätt att ge någon en positiv kontakt.

Därför blev jag glad när de på Willys gav Friends-armband i olika färger med ordet "Hej" på och här på bilden har jag två röda armand. Jag har ett gult också men tyvärr hann jag inte få något svart. Jag har också fingervantar från samma organisation.