...än att leva vidare, eller?  Vad är det som gör att vi ändå kämpar vidare? Till vilket syfte?
I 100 000-200 000 år har människan fört denna kamp om överlevnad.

Jag och sambon diskuterade olika scenarion till jordens undergång, t ex en översvämmad planet med temperatur som sjunker för varje år. Sambon är prosaisk och tänker "om planeten lever vidare 50 är det ju lugnt...då skulle man kunna leva vidare, men om den bara har 10 år kvar kan man lika gärna dö direkt. Då är det ingen idé att kämpa vidare".

Jag svarade att ALLA är inte sådana att de bara kommer att ge upp. Det finns ALLTID de som kommer att kämpa och kämpa oavsett oddsen och det är därför VI fortfarande är här...för att DE fanns".Sedan tänkte jag att det kanske just DÄRFÖR som vi har en stark livsvlja...för att under 100 000-200 000 år är det hela tiden de som haft denna fighting spirit som överlevt för att ge sina gener vidare till nästa generation.

Människan är alltså ett genetiskt produkt av dessa starka föregångare. Av sådana som inte har valt det lättaste, utan haft tillräckligt med kraft att välja kampen och skapa en växande generation. Jag menar inte bara att de klarat av faktorer såsom hunger, kyla osv, utan även att känna livsmening i en modern tid UTAN dessa överhängande faror.  Att de ignorerat det faktum att det (faktiskt) egentligen är lättare att bara dö.

 

Hur blir det i framtiden? Kommer mobilgenerationen att hitta styrkan att föra kampen vidare...eller förvilla sig i appar, communities och youtube clip? Vi får väl se...imorgon ska jag förresten gå på gym, också det är en kamp....att ta sig dit ha ha :p