Jag har vissa ord som jag verkligen avskyr. Dessa ord finns såväl i engelskan och svenskan. Jag har också ord jag gillar naturligtvis, t ex namn på personer jag gillar men även ord som ger mig peronliga och behagliga associationer såsom vispgrädde, rapsåker, jordgubbar, tungkyss, solsken, sovmorgon, filmhelg, vinnare osv.

Här är några ord jag avskyr (hat var nog lite drastiskt nu när jag tänker efter):
* Finins /finisar, särskilt stavat med fler än de nödvändiga två i, som"fiiinisar". Dels är det fult...och vad är det för fel med att säga kompisar, vänninor eller pojkvän? Sluta att hypa allt till döds. Var normal och inte så jobbigt fjortis i din uppskattning av folk.

*Huggt, Sjungt. Vet inte om det är typiskt småländskt men sedan jag flyttade upp i landet tycker jag att INGEN vet att de rätta verbformerna är huggit och "jag har sjungit i kyrkan"(så ofta som det verkar inträffa borde ni väl veta). Det värsta är naturligtvis när jag hör även de lärare som undervisar svenska säga fel på de oregelbundna verben.

*Han. Det finns naturligtvis ställen där han ska använda, men de ställen är INTE samma som de där honom passar in. Hur svårt är det på en skala? (rätt svar är "inte alls", fel svar är  "jag kommer aldrig att lära mig att skilja på han och honom"). Om man är så himla osäker på svenska språket, använd engelskan som referens..Ingen skulle väl säga "I gave it to he, I love he, I went home to he"?

*Jätte jobbigt, särskrivningar är verkligen jättejobbigt. Hur svårt är det att kolla med hjälp av Word om man är osäker? (rätt svar är även här "inte alls", fel svar är "orka kolla, bättre att dela upp orden hel töntigt och fram stå som jätte korkad").

*Vart bodde du? Vad hette du? Vad jobbade du med? Jag bor (fortfarande) i Värnamo (jag är inte på väg dit), Jag heter (fortfarande) Corina, Jag jobbar (fortfarande) som lärare. Så länge du inte har uppfunnit en tidsmaskin liknande den G.H. Wells diktade ihop 1895, använd INTE  dåtid om något jag fortfarande gör..och vart syftar på en riktning och är inte utbyttbart med ordet var.

I engelskan gillar jag t ex inte:
*Wot/wut. Den korrekta formen "what" är bara EN bokstav längre så "wot's" the point anyway?

*Your=you're. Engelsmännen själva kan inte skilja på dessa tydligen och då är det kanske inte så konstigt att inte svenskar kan det heller, dock fattar jag ändå inte varför folk tror att dessa ord är utbytbara med varandra? Om någon säger "Your welcome" svarar jag "Is it really just mine?", det är lite svårare att svara spydigt på "Your beautiful". Jag hade tom en syrlig diskussion där en engelsman menade att "your" var ett moderniserat sätt att skriva "you're", ha ha :p fast värst är kanske ändå "ur" eller "yr.

*i. I engelskan finns inget ord som stavas i. Jag stavas I. Engelska stavas också med stor bokstav (English). Detta faktum ignoreras blankt av såväl svenskar som engelsmän som säger till mig " i think yr english is fine". "Jasså, jaha...tycker du det?" [BLOCK].

Min stavning är förstås inte heller helt perfekt. Jag gör massor av typos, särskilt på engelskan, där även enstaka äkta fel kan "occur" vilket jag avskyr. Ofta blandar jag, som nu, in engelska ord när jag inte kommer på de svenska snabbt nog. Jag har heller inte alltid det bästa meningsvalet och kan göra grammatiska felkonstruktioner men ovanstående är mina ord-nemeses.

Nemeses är engelska pluralform av nemesis..visste inte vad svenska pluralformen var och nemesisar låter lika töntigt som galonisar, vet du inte vad galonisar är så får du fråga, dagis-språk är nämligen ännu en nemesis till mig.