Hungergames var väl ganska bra, men jag var nog inte rätt målgrupp...såg massa tonårstjejer, många nuvarande och före detta elever. Verkar som om mest nöje av filmen får man om man är en 14-årig tjej. Eller som en av mina elever (pojke) sa "I don't belong to the demographic the film aim for". När jag själv var i hans ålder hade jag nog inte ens förstått vad han ens om han sagt det på svenska...hur blir ungdomar så duktiga på engelska?
I alla fall, trots att filmen hade snyggt foto, var visuellt tilltalande och hade en delhöjdpunkter, man både hoppade till och skrattade... så kändes höjdpunkterna för "redigerade". Händelserna var lite ytligt osammanhängande och människorna kärlekslösa. Man blev liksom inte engagerad i huvudpersonerna och killarna som trånar efter Kattniss ÄR för intetsägande och trista för att få andra än unga flickor att känna attraktion. Men det var snällt av dottern att ta med mig ut, synd bara att hennes pojkvän inte kunde se den för ryggskott....stackarn.

Jag har fått reda på att lillebror och hans canadensiska fru kommer hit och hälsar på under två dygn 1-3 januari. Jag ser fram emot detta så mycket att jag inte ens kan beskriva det. Jag älskar min lillebror. Sedan han föddes 5,5 år efter mig har han exponerats för utklädning, sminkning, lekar, ibland grymma såsom häxan (du är "inlåst" och måste lura av mig nyckeln), Hund (du är en valp och ska ta ett ben men precis innan du tar det dras du tillbaks av mitt koppel och kasar över hela nybonade parkettgolvet), kana (ha ha vi åkte kana nakna och inlödrande med såvatten över ett nytt tomt golv vid flytt), spöktunnel  i badrummet, kortspelet bluff (jag gömde alla mina kort och vann lätt) mm, etc, osv.
Trots att en del lekar kanske var roligare för mig så var det ändå för att roa honom...och han hade alltid en storasyster i mig som älskade honom och aldrig sa nej till att vara barnvakt. Jag lärde honom också bokstäverna, att ljuda och att räkna och lade nog delvis grunden för att han alltid presterade bra utan ansträngning i skolan. Han är en av mina absoluta favoritpersoner. Jag kommer att räkna dagarna :D :D

Just nu: vintermörkret drar över mig och lämnar spår av depressionen, den ristar min själ likt istidens glaciär när den pressar ner min inre själsenergi och får den att försvinna. Sedan lämnar den mig i bitter vetskap om jag är  oönskad och misslyckad, att inget kan någonsin få mig att känna frid och lycka, att jag är dömd att vara fylld av svart ångest och oro som förhindrar mig att känna mig som en värdefull människa man kan tycka om, vilja träffa och chatta/prata med.

 

Pojvännen är i alla fall hungrig så jag lagar skivad fläskstek köpt på Citygross, som ofta har bra och billigt kött. Det var skönt att gå dit i nattmörkret igår kväll trots att inga stjärnor lyste...för luften blåste...inte av vind men av lugn och fridens tomhet.

On a much less serious note: http://vitaminl.tv/video/955 (nakna dansande unga män ha ha :p)
...och eftersom jag inte tagit några nya bilder...här är en 12 år gammal bild. Jag var ganska snygg faktiskt :)