Jag skriver ju vartannat inlägg på engelska eftersom jag är en sådan anglofil och tvåspråkig numera då jag bara pratat egelska hemma i över 11 år, förutom det är nästan all läsning, filmtittande och datorkommuniktion på det språket och såklart undervisar jag ju detta en del lektioner (int tillräckligt många). På mentorstiden ville några av mina pojkar sitta och prata de 15-20 minuter som var kvar. Då sa jag att de åtminstone fick göra det på ett annat språk så att de i alla fall tränade något. Eftersom det är duktiga elever så var inte konversationen på en låg nivå utan handlade om hur reklamen påverkade människor därför slog jag mig ner och samtalade jag med. Jag kan inte beskriva hur kul jag tycker det är att prata engelska på en ngt högre nivå...love it  <3

 

Men nu är det alltså dags för svenska i bloggen. I alla fall...min blogg är ju ganska olik de mer roliga kåserier jag skrev förr. I denna anstränger jag mig inte alls för att få det underhållande. Jag tänkte att jag skulle ha det mest som ett sätt att komma igång med skrivandet igen...och hålla igång det då jag inte chattar så mycket längre...men jag har liksom inte fått någon styrning i det hela...mer än att jag berättar lite av mitt liv.

 

Igår hade jag medarbetarsamtal med rektorn. Det gick väl bra antar jag...jag berättade igen att jag gärna vill åka till en skola i Köpenhamn som jobbar på ett annorlunda sätt. Det vore väldans intressant. Jag blir lite galen över mitt oerhört förutsägbara och tråkiga liv ibland. Jag fattar inte hur det egentligen denna blogg kan intressera någon heller då jag faktiskt aldrig gör några spännande saker. Lite läst blir den tydligen i alla fall.

 

Idag var jag i Skillingaryd på lite hemligt uppdrag. För detta uppdrag får jag 3 flaskor vin och tågresan betald. Jag passade på att gå till Röda Korsets butik när jag ändå var där..vilket var tur för jag hittade ett gammalt brädspel "Risk" och 5 PC-spel som alla bör bidra lite till min ständigt skrala kassa när jag  satt upp dem på Tradera.

Jag har äntligen fixat läkarintyg på att jag behöver workout så nu kommer jag snart att börja på gymmet...vilket är tur för nu har jag fått benhinneinflammation också (höger skenben) så därför kan jag inte gå på tisdagsträningen med mina kollegor längre. Troligen gör vi för mycket hopp för mina, tydligen jättekänsliga, leder. Ibland får jag lust att skrika "Räcker det inte snart!?" Jag skulle gärna vilja vara smärtfri ibland, vilja springa (faktiskt) eller bara kunna ligga i samma ställning i några minuter utan att vara tvungen att ändra kroppsposition då det gör ont. Ursäkta..men ibland tycker jag bara jäkligt synd om mig själv :(

På onsdag ska jag gå och se The hunger Games: Catching Fire (http://www.imdb.com/title/tt1951264/?ref_=nv_sr_2) med dottern och hennes pojkvän. Jag såg första The hunger Games med dottern uppe i Sundsvall och det var en bra upplevelse. Dottern är förresten en av de bästa människor jag vet och en ständig källa till glädje. Här är en äldre bild på oss två tillsammans: