Vi skriver ner det du säger!
Idag var det två söta flickor (elever) som efter en mattelektion kom fram till mig bärande på sina collegeblock. Jag vände mig till dem med mitt bästa frökenleende, det där som säger "Jag är till för er, fråga och ett svar ska varda eder givet" (typ).
När jag såg in i dessa tindrande ögon sa den ena stolt."Corinaaa....vi antecknar det du säger". Jag hade förvisso sett att dessa bägge flickor skrev ivrigt och konstant under mina genomgångar vilket är för mig en unik företeelser. Det normala är att elever gnölar (och inte så lite) för att de behöver skriva ner den mer kortfattade faktan jag skriver på tavlan. Jag har aldrig varit med om att elever skrivit ner MER.
Så jag svarade "Eh...jaha, men tycker ni inte att det räcker med att skriva ner det jag skriver på tavlan. Jag skriver ju det viktigaste där?", varpå flickorna säger "Nej, men vi hör att du säger FLER viktiga saker, hela tiden"...och vem kan (vill) neka till det? :p I alla fall, för att undvika att dessa skriv-flitiga elever får tennisarmbågar då jag ju säger viktiga saker (hela tiden), svarade jag varnande att jag hoppades att jag inte säger fel saker då... eftersom det ju är lätt hänt.
Senare på eftermiddagen var jag, dottern och hennes pojkvän Emil i Apladalen och fikade. Jag och Emil tog kaffe och våffla. Eftersom jag inte riktigt hade tillräckligt med pengar med mig (det var en impuls-fika kan man säga) så la vi ihop i en gemensam hög, jag 40:- och Emil 70:-, Fikat kostade 2x57:-=114:-. På något sätt fick vi för oss att vi betalt för mycket och skulle haft pengar tillbaks.Hur det kunde komma sig vet jag inte men vi trodde att vi betalt 130:- och skulle ha 16:- tillbaks, vilket jag gick till kassan och krävde (och fick!). Jag måste ha använt en frökenröst som motsäger sig alla invändningar för fast att jag sa exakt hur mycket jag betalt (40:- + 70:-) så fick jag ändå de 16:- jag (grav dyskalkeli är enda förklaringen) tyckte mig ha rätt till.
Senare på eftermiddagen var jag, dottern och hennes pojkvän Emil i Apladalen och fikade. Jag och Emil tog kaffe och våffla. Eftersom jag inte riktigt hade tillräckligt med pengar med mig (det var en impuls-fika kan man säga) så la vi ihop i en gemensam hög, jag 40:- och Emil 70:-, Fikat kostade 2x57:-=114:-. På något sätt fick vi för oss att vi betalt för mycket och skulle haft pengar tillbaks.Hur det kunde komma sig vet jag inte men vi trodde att vi betalt 130:- och skulle ha 16:- tillbaks, vilket jag gick till kassan och krävde (och fick!). Jag måste ha använt en frökenröst som motsäger sig alla invändningar för fast att jag sa exakt hur mycket jag betalt (40:- + 70:-) så fick jag ändå de 16:- jag (grav dyskalkeli är enda förklaringen) tyckte mig ha rätt till.
Jag kanske säger viktiga saker hela tiden...men ibland säger jag alltså fel saker...så var försiktiga med att anteckna ni ambitösa elever (gulle er) som fortfarande tycker att lärare har något att lära ut :)

God och rabatterad våffla :)